Jag är så jävla ensam.
Ni förstår inte.

Jag vet att jag har sagt det tidigare, men jag trodde verkligen att det skulle göra mig gott att få vara ensam i två veckor. Att jag skulle få ha mina egna rutiner, inte bry mig om någon annan.
Istället blev det som en smäll i ansiktet. Som att gå rakt in i en vägg. Pang.
...så får jag inse att jag inte har några egna rutiner längre. Jag har våra ruitner.
...så får jag inse att det inte är så kul att bara bry sig om sig själv. Jag bryr mig  ju bara om dig.


Jag vet också att det är nio långa dagar kvar. Nio dagar i ett tomt hus mitt ute i ingenstans.
Ok, ok. Extra ensamt är det ju i och med att jag inte varit i skolan på¨en vecka, så jag har ju inte direkt träffat folk heller... (mer än min ängel och min mor, vilket ju givetvis inte går av för hackor)

På tisdag är det nämligen tentadags.
Förra tentorna kändes fåniga. Nu är det en riktig jävlig tenta som väntar. Ni vet, en sån där tenta på ALLT.
Cellens uppbyggnad, nervsystemet, respiratonen, cirkulationen, matspjälkningen, urinsystemet, immunförsvaret, reproduktionssystemet... you name it.


Vi har också kommit på att vi ska till en ö. Kanske över jul. Slippa julhetsen och bara mysa på nån charmig restaurang med utsikt över hela världen.
Vilken ö hålls hemligt. För att... ja, helt enkelt bara därför att.
Where we can't be found.